Christian Wilhelm Kyhl Gleerup (1800-1871)
Christian Wilhelm Kyhl Gleerup, grundaren till Gleerups bokförlag var en sällsynt man. Föd den 26 september 1800 i Aalborg, Danmark och dör den 8 november 1871 i Lund.
Han gick i tysk skola i Aalborg och efter kortare anställningar i Aalborg och Helsingör hamna han 1823 hos bokhandlaren Jacob Deichmann i Khvn. Jacob var gift med bokhandelsgrundaren Sören Gyldendals dotter och hade 1809 blivit ledare av den berömda Gyldendalska firman. Här gjorde Christian sina lärospån och såg alltid herr Deichmann som ett högt föredöme.
Inte mera än 26 år gammal lämnade han sitt hemland för att testa sina vingar i Lund. Hans avsikt var att förse de lärda med utländska böcker och skrifter, samt sprida svensk litteratur utomlands.
I Lund fanns redan två bokhandlare, den ene M Åberg (senare J Lundblads boklåda, nuvarande Ph Lindstedts), den andra universitetsbokhandlaren H F Sjöbeck. Efter Sjöbecks död 1827 blev Christian universitetsbokhandlare.
Stödd av Chr Molbech, Det Kgl Biblioteks chef, och av Hendrik Reuterdahl upparbetade Christian sakta men säkert sin affär, som han även förenade med förlagsverksamhet och pappershandel. Som pappershandlare gjorde han säkra och snabba vinster, skaffade gott papper från olika bruk, bl a Klippans i Skåne och Stjärnarps i Halland. Böckernas utstyrsel var prydlig och korrekt men överdriven lyx i utstyrseln var honom motbjudande.
Redan före 30 års ålder hade Christian skaffat sig en god ställning och spelade en viktig roll för de svenska kulturförbindelserna. Han var själv ivrig kulturskandinav men inte intresserad av den politiska skandinavismen. Han gifte sig med målaren J M Stäcks syster 1827 och blev blev svensk medborgare den 8 maj 1828 vilket fäste honom definitivt vid Lund. Från Khvn skrev den lärde biskop Fr Münter till excellensen greve J De la Gardie i Skåne och uttalade sin belåtenhet med de förbindelsevägar, som Christian öppnat för bokhandeln. Deichmann i Khvn var under första tiden hans rådgivare och vägledare. Med utlandet skötte Christian länge förbindelserna genom Gyldendalske Boghandel men fick småningom även direkta tyska förbindelser.
Hans affärer blomstrade och Gleerup blev snabbt en ryktbar man.
”För få år sedan visste man knappt att en utländsk litteratur var till, och ännu mindre hvad denna årligen frambragte. Då infördes af en lyckig stjerna en främmande bokhandlare i landet. Han gör epoch i vår bokhandels och derigenom äfven i vår litteraturs historia. Det är synbart, att efter hans ankomst mycket är bättre än hvad det förut varit, att tillfället att erhålla böcker tillskapat många läsare, att uppmärksamheten på främmande litteratur hos rätt mången blifvit vaken och lefvande, och att äfven den Svenska litteraturen i någon mån har Gleerups förläggardrift att tacka för sin förkofran.” (Henrik Reuterdahl, ur ”Om det theologiska studium, med särskilt hänseende till Sverige”, 1832).
Men en sann entreprenör nöjer sig inte så lätt. Kort därpå startade Gleerup sin förlagsrörelse, vilken skulle visa sig ta allt mer av hans intresse.
Förlagsverksamheten gick i början långsamt, bl a beroende på Christians försiktighet. Hans första förlagsarbete var H K Tullbergs Hebreisk Språklära, och vid universitetet knöt Christian band med inte minst teologiska författare. Från 1828 förlade han den märkliga Theologisk Quartalskrift. Han var varmt religiös och därför särskilt intresserad för uppbyggelselitteratur och teologi. Bibelupplagor och uppbyggelseböcker, t ex postillor, såldes med inbringande resultat, varigenom också de vetenskapliga skrifterna kunde utgivas. Upplagorna av andaktsböcker var under Christians tid vanligen 4 000 exemplar.
Att förlagsverksamheten mottogs väl och snabbt blev respekterad, visar sig inte minst på den typ av uppdrag Gleerups fick. Omtrycket av Karl XII:s bibel, den s k Jubelbibeln, samt utgivningen av C.A. Hagbergs Shakespearöversättning (1847-1851) är två av de mest kända förlagsartiklarna.
Reuterdahl antecknade vid slutet av 1850- talet i sina Memoarer, att Christian visserligen var köpman och noggrant undersökte varje affär, men inte enbart från vinstsynpunkt. Han var ”hushållsaktig”, men han förstod också ”den icke allmänna konsten att med glädje göra uppoffringar”. 1859 hade Christian låtit uppföra ett stort hus på Södergatan och ett magasinshus åt Vårfrugatan. Nyåret 1861 övertog sonen Jacob Deichmann bokhandeln, medan Christian själv bibehöll förlagsrörelsen till sin död. - Till sin natur var Christian allvarlig, sträng och fordrande men kunde också vara glad och skämtsam. Han var något stram i hållningen, prydligt klädd och alltid med vit halsduk.